Vi är inte ansvariga för innehållet på de sidor du kommer till om du klickar dig vidare för att stödja oss.

Annonserna kommer automatiskt från Google och är inte valda av oss.

båtar segelbåtar segla marin marina resa resor båtar segelbåtar segla marin marina resa resor båtar segelbåtar segla marin marina resa resor båtar segelbåtar segla marin marina resa resor båtar segelbåtar segla marin marina resa resor båtar segelbåtar segla marin marina resa resor båtar segelbåtar segla marin marina resa resor båtar segelbåtar segla marin marina resa resor båtar segelbåtar segla marin marina resa resor båtar segelbåtar segla marin marina resa resor Tjenare på er! VILKEN HÄRLIG ESKADER!!! Bäst hittills! Vi tackar för underbart väder o vindar som liksom på nått magiskt sätt vred MED oss och kom från aktern nästan hela tiden. Hur är det möjligt?! Man bara undrar... Efter att vi lämnat av Eva och Göran i Öregrund sprang farsan ut med Petter för en tur på piren, och jag till pizzerian för en kebabpizza o en Öregrundspecial. Efter Le Mans-start (tänk er finlandsfärjorna som nuddar Mariehamn för att få sälja taxfree så har ni oss) gled vi ut på fjärden och vidare sydost mot Vässarö. Det blåst INGET längre och vi gjorde det otänkbara - vi slog av motorerna, satte inte segel, lämnade inte farleden MEN käkade våra pizzor i underbart solsken och stillhet. Den del av eskadern som förr varit efter oss (vi var alltså 19 båtar o 72 pers!) gled förbi oss puttrande så försiktigt. Många gliringar och avundsjuka blickar senare (och nästan drivandes PÅ en grön-prick) var vi klara o började puttra vi med. Via VHFen (kortvågsradion) fick vi veta att starttid från Vässarö för översegling av Ålandshav var 21.30. MASSOR av tid att glida vidare på i solen o värmen. Vi gled förbi Bailey med Maggan som försökte locka över Petter med godis. Tur att han e en liten fegis! För övrigt bör nämnas att Bailey som vanligt var riktiga gentlemen, och de väntade in Cassiopeja som hade problem med kylningen o inte kunde köra motorn. De e riktigt sjömanskap det! Cassiopeja kom igång sen o alla var samlade till överfarten. Vi (OK då - läs JAG då!!) hade inte tålamod att korsa Ålandshav i 2 knop i de vindar som rådde när vi gick ut förbi sista svenska skären, så vi tryckte på gasen och lade oss på stadiga 7 knop på en gång. Vi fick sällskap av Eltiwa Star och Mira Bello som hade samma tålamod (?) och gjorde samma sak. Mira Bello hade förresten startfältets yngsta besättningsman – Teodor, 1 år! Under natten åkte vi tydligen ifrån vindarna. Vår vindmätare var upp i 6 ms ett par minuter, men annars svaga vindar. Vi hörde däremot, efteråt, att de som hade is i magen i början faktiskt fick vind senare o seglade hela vägen. Å andra sidan kom vi fram kl 3 o de kom fram kl 6-7… zzz… AIS visade sig vara ett himla kul instrument! Vi såg alla (3!) fartyg direkt på plottern med fart och kursvektor så vi kunde se om vi behövde väja. Vi gick mellan två fartyg o kom närmast ett snabbgående fraktfartyg med ”papper-nånnting” i namnet och TRANSATLANTIC skrivet över hela sidan. Jag hörde att Mira Bello blivit orolig för min tuffa framfart med stora fartyget, men jag hade koll på hennes kursvektor som låg stadigt akter om oss o bibehöll min kurs o fart med is i magen. Hon smög upp alldeles (200-300 m) akter om oss. GRYMT svall – inte gungigt, mer som dyningar. Vid infart till Mariehamn får man som vanligt brottas med en bunt finlandsfärjor. En viking, en silja o en birka. De var snälla o trevliga som vanligt. O stora… Vi tog plats vid kajen som första eskaderbåt i Mariehamn o efter en kisspromenad med Petter blev det sooova! Fredagen bjöd på härligt sommarväder o efter en mumsig frukost blev det en mumsig sillunch! Klockan 17 svensk tid (klurigt det där) var det mingel o skumpa på bryggan. 18 serverades middag på ÅSS restaurang. Inte lika höjdare som det varit förr, tyvärr. Kan isbergssallad, en kvarts tomat, tre skivor gurka o en tsk majs kallas förrätt? O kan en Fazer blå (finsk mjölkchokladbit i blått papper) kallas efterrätt?? Nja. Bättre får ni jobba! I WANT sånna där gratinerade hallon o vaniljglass som förr!!!! Lång kväll/natt i sittbrunnen med snack om kylning o ventilfjädrar i marindieslar o Medelhavet. Lite Karibien åxå o Palawan! O whiskey o rom! Schysch……!! Lördag!! Farsan hade delegerat kaptensskapet till mig inför morgonens (9.30 – aaaalldeles för tiiiidiiigt!) skepparmöte – men kom ändå själv. Vaddå förtroende?!? Det blåste på oss o vi la loss i sakta mak, satte segel (det måsta ha varit då vi gjorde 2,9 knop som du såg på AISen på nätet, Eva!!), navigerade ut från Mariehamns kringelikrigiga nord-ost-väst-syd-prickade farled och tryckte på upp mot 9 knop mot Kärringsund. Mira Bello stryde kosan mot sthlm. Trollingfiskarna i sina små plastbyttor snackade oavbrutet på VHFen. ”Palle-till-Bullen-KOM!” ”Fyra-laxar-o-en-öring-KOM!” Vi vred upp mot norr o föll av. Spännande ingång till Kärringsund i blåst, det e ju lite trångt för en 6,5 m bred brud. Vi mötte Winnie the Pooh som stack vidare mot Vässarö. Synd – vi fick en häääärlig kväll o natt i lagunen i Kärringsund. Lagom till lunch la vi till, med aktern mot höga kajen, o fick tillfälle att premiärprova farsans nykonstruerade landgång. Trollingfiskarna hade övergått till ”hörde-du-sjövädret-på-radion-KOM?!” ”det-ryktas-om-15-meter-från-nordost-KOM!!!” Vi grillade på klipporna vid 19 o vindarna oroade oss ett par minuter, men sen insåg vi att vi låg bra. En stadig boj för en stadig tös! Kvällen blev typ en copy-paste av den förra! Men kall! O med annat trevligt sällskap ombord. Ja, o minus marindieslar! Petter fick ragg på kvällspromenaden! O då snackar jag inte om päls! En liten pappion-korsning hade spanat in honom redan när vi seglat in vid lunch. Hon hade suttit på klipporna med sin husse o matte o blivit till sig trasorna när vi kom inglidandes i gattet. Dogge (eller Petter om man så vill) höll sig ganska cool dock. Hade kunnat blitt nått annars! Söndag bjöd på fina vindar från nordost. Helt perfekt för oss som skulle västsydvästvart. Benet från Kärringsund in till Singnilsskär blev eskaderns snabbaste. Med code 0 (zero – typ gennacker, typ) i 60 grader mot vinden gjorde vi 9,5 knop. Tog ner den i lä av ön när vi gick igenom sundet. Vi korsade Ålandshav igen, o den här gången var det fler båtar ute. Jag fick använda AISen för att se namnet på ett fraktfartyg (Don 2) och ropa upp henne på VHFen. En rysk röst. ”Wje wijll pjass on your bow! Njo probljem ! 400 mjeters! Thjank you!” AIS han åxå…! Öregrund för natten bjöd på strålande väder o sol! Vi grillade ombord med vår nya gasolgrill. Helt galet bra! O solbrännan börjar synas på riktigt nu! Måndagen betydde hemfärd över Grepen. Nordost brukar betyda elak grep – men inte idag! Dessutom vred det mer på ost o sen till o med sydost. Dvs MED oss igen! Otroligt! Plattläns sista biten var i o för sig ingen höjdare. Roligare när det går fortare! Vinden dog ut sista biten så vi slog på motorerna söder om Gråsjälsbådan. Undrar var den berömda björnen som jagats av specialjägare o som hittades (o sköts!) just där var då? Så här dagen efter e man lite mör… Men lycklig! En härlig långhelg! Tack alla med-eskadrare!! Oj! Nu kommer farsan gående utanför fönstret. En bil mindre i familjen. Vad gör man inte för en liten resa!